Ja kära bloggläsare

 

Är ni kvar ännu??

 

Det är mååånga månader sen sist och det har hänt både det ena och det andra här hemma. Mitt liv har varit kaotiskt den senaste tiden, yngsta barnet har tagit mycket tid och ork av mig men även hemmet och resten av familjen. Prestationsångesten har infunnit sig som ett klister på kroppen, ångesten att inte
 kunna räcka till. Kraven har blivit många från både familj och omgivning men även kring jobbsökandet och paniken att snart har mammapenningen lidit mot sitt slut och jag är arbetslös. Finns nog inget värre, i alla fall inte för mig, än att vara arbetslös. Jag formeligen avskyr att söka jobb på grund av att jag måste berätta om mig själv, skryta om mig själv och visa min bästa sidor genom att prata och försöka vara inställsam. Så är inte jag, jag vill jobba och visa att jag kan, jag vill inte behöva prata mig igenom att jag kan. 

 

Men men, det är väl bara att bita i sura äpplet och ut och smila upp sig och lämna de skrivna CV dokumenten och hoppas på det bästa.

 

Men i övrigt har väggen varit närmre än nånsin och hela våren låg jag i soffan men den absolut värsta tröttheten jag upplevt. Jag har under en längre tid känt att pressen har varit stor och att jag måste lugna ner mig, lära mig att säga NEJ och tala om att jag kan inte vara stöttepelare, mamma, hushållerska, arbetsökande, kock, m.m. m..m m.m. jämt.

Visst, jag älskar att känna mig behövd och älskad men  inte till vilket pris som helst.

 

 

 

Sååå, har ni ett jobb till mig så vet ni var jag finns ;-)

 

Därför har jag inte uppdaterat, kanske det blir ändring nu, nu när jag är på väg åt rätt håll men jag kan inte lova en kontinuerligt uppdaterad blogg, det kommer när jag orkar :-)