Ja här hemma börjar man längta nåt oerhört till den stora dagen. Vi vet ju datumet för tillökningen men vi har valt att hålla det hemligt på grund av spänningen. Vi vet ju heller inte om det är en kille eller en tjej, men det spelar oss ingen roll heller då vi är lyckligt lottade med en av varje sedan innan. Det jag känner är äntligen slutet på värken i kroppen och en kommande underbar tid med ett litet knyte.

Det är underbart fint med graviditetsmagar som man ser överallt och man känner verkligen för alla blivande mammor. Jag kan riktigt känna glädjen med dem och jag vet vilken fantastisk tid som väntar, men jag vet också vilken börda det är att bära på detta underverk.

Just nu vill jag bara att det ska vara slut så jag kan få tillbaka min kropp, få känna hur underbart det är att kunna klä sig som man vill, men jag vet också att jag har en otroligt kämpig tid framför mig med hård disiplin och karaktärsprövande för att komma i mina gamla kläder igen. Jag har gjort det en gång och jag vet att jag kan göra det igen. Det får bli många och långa barnvagnspromenader framöver medan de stora är på skolan, kanske hämta dem gåendes i stället för med bilen..

Jag har nog väldigt egosistiska tankar inom mig just nu, men jag är less!! Less på magen, less på alla kilon, less på ryggvärken, less på att inte kunna röra på kroppen som jag brukar.. Ja, less på i stort sett allt!

Men snart så, det är ju bara lite mer än en vecka kvar nu!